FVRF-ungdomar på ungdomsutbyte, RAF Air Cadets

Publicerad: den 5 september 2022

FVRF-ungdomar på ungdomsutbyte, RAF Air Cadets

Eftermiddagen den 15 juli landade 10 svenska ungdomar i ett soligt och lagom varmt Heathrow. Framför oss låg en rivstart på en resa vi aldrig kommer att glömma.

Vi hade knappt förstått att vi stod på brittisk mark innan vi befann oss mitt bland de engelska kadetterna och deras glädjerop och tält. Samtidigt ovanför oss en bit bort hördes den pågående flygshowen, Royal International Air Tattoo som vi skulle få uppleva under helgen. Vi fick våra rum på South Cerney Officers Mess, och så var äventyret igång.

 

Och oj vilken helg det blev! Benen värkte av både trötthet och solbränna efter en heldag där vi fått ta del av vad som kändes som alla flygplan i hela världen. Bland annat Lancaster och Spitfire från andra världskriget, även Eurofighter Typhoon, och till alla vi svenskars lycka också Jas 39 Gripen. Under söndagen fick vi sträcka på oss lite extra i våra M/87-uniformer när vi fick gå in i Saabs VIP och se planen lyfta och landa på nära håll. Vi träffade Sveriges flygvapenchef, genmj Carl-Johan Edström och vi hade sådan tur att vi även fick hälsa på, och ta en bild med Storbritanniens flygvapenchef Mike Wigston. För att göra alla Top Gun-fantaster avundsjuka, vi såg ju till och med Tom Cruise på ganska nära håll!

 

Om det finns en svensk motsvarighet för uttrycket “swept off our feets” så var det vad vi var. Vi lämnade RIAT med händerna fulla av posters, t-shirts och nyckelringar för att anlända till Brunel University där vi fick egna rum och chans att lära känna de andra ungdomarna från olika delar av världen. Veckan skulle bestå av ett fullspäckat schema bestående av mestadels historiska sevärdheter och en hel del flygplan, men också vanligt turistande i London. Plötsligt befann vi oss i Europas intensivaste värmebölja, vilket ledde till flera omkastningar i schemat. Ett svalkande besök i Battle of Brittain Bunker blev helt nödvändigt den dag temperaturen uppgick 39 grader. Följande dagar blev, på grund av om planeringen mycket intensiva och vi kastades nästan bokstavligt talat mellan Tower of England, Sky Garden, London Eye, Tower Bridge och Piccadilly Circus m.m, fantastiska platser. Men så klart, lite militära inslag blev det också. Min personliga favorit under vår vistelse i London var lunchen på Royal Air Force Club. På ditvägen fick vi passera Buckingham Palace i våra uniformer, och då var det plötsligt vi som blev fotade istället för palatset…

 

Vi fick göra flera häftiga flygplans-besök. Bland annat Royal Air Force Odingham där vi fick kolla in helikoptern Chanook. Ett annat på Red Arrows i deras hangar. Höjdpunkten på hela resan tror jag många av oss kan skriva under på var segelflygningen! För flera av oss första gången. Det var en fantastisk känsla att känna det lilla planet lyfta så snabbt och smidigt. Kanske såddes där några drömmar om pilot…?

Så närmade sig de sista dagarna och vi såg till att suga ut det sista av äventyret. Vi bodde på RAF Cranwell där stämningen för en flygvapenungdom var fantastisk. Jag syftar på stämning som i att få äta frukost i samma sal som piloter och passera oändligt många tavlor på flygplan. Och bara att få vistas kring riktigt brittiskt militära byggnader!

 

Två veckor led mot sitt slut och vi hade en avslutande middag med alla ungdomar tillsammans med ingen mindre än chefen över RAF-Cadets. Sedan bytte vi intensivt patches, tröjor och andra prylar en sista gång med de andra nationerna. Våra Swedish Air Force-hoodies var högt efterfrågade och det var roligt att se både amerikaner, schweizare och fransmän springa runt i svenska hoodies när de begav sig mot flygplatsen!

Vi hade under två veckor fått äran att uppleva England och deras storslagna militärhistoria. Vad tar jag med mig? ”It’s not the plane - it’s the pilot”, som Maverick betonar i Top Gun. Men vare sig vi är piloter eller frivilliga, schweizare eller svenskar, erfarna chefer eller unga nybörjare - ingen av oss klarar att flyga ensam. Det är vad denna resa inspirerar till! Stort TACK alla inblandade!

 

 

Lydia Wastesson, text och bild